The Northern Embassy

Har knappt vågat börja på det här inlägget, för jag vet inte riktigt hur jag ska göra det rättvisa, men ska göra ett försök. Ber på förhand om ursäkt för bilderna också, har otroligt få bilder från kvällen och de jag har är av väldigt låg mobilkvalité. Men jag ser det som ett väldigt bra betyg att folk inte hade tid att fota.

För tre veckor sedan hade jag min efterlängtade 30-års fest - livets fest! Femtio av mina nära och kära kom upp till Jukkasjärvi och Icehotel för att fira mig. Några av oss började redan på fredagen med stadsbesök i Kiruna för att kolla in den pågående stadsflytten och avslutade med middag på Icehotel. På lördagen var den stora dagen och redan vid lunch började vi med förberedelser för att testa ljudanläggningen, göra det sista med bordsdekorationerna och hälsa alla välkomna. Var så otroligt pirrigt!!! Minns hur jag mötte kompisar på området och blev chockad över att de var där och blev så glad att träffa dem, fast det var jag som hade bjudit in dem, haha. 

17:30 var det samling utanför Icehotel 365 och när jag kom dit och såg hur alla stod och väntade på mig blev jag alldeles tårögd. Kramade om alla och skulle sedan hålla ett litet tal, men allt jag fick fram var "Hej! *tystnad* Nu går vi in". HAHA! Sämst. Men har fått förklarat från flera att det hade kommit ett lättnadens suck från folkhavet, för ingen ville börja gråta redan där, hehe.

Sen gick vi in i den förtrollande isvärlden och skålade i välkomstdrinken (som självklart var i is) och jag fick presentera fram en av mina bästa kompisar Mi von Ahn som spelade två av sina låtar för oss. Fantastiskt!!! Bästa rösten jag vet. (Kolla in henne här!) Efter det gick vi tillsammans upp till restaurangen med tända tomtebloss.

--------------------------------------------------------------------------------------
Have barely dared to start this post because I don't really know how to do the party justice, but I'll give it a try. And I apologize for the pictures, have very few pictures of the evening and the ones I have are of very low quality. But I see it as a very good thing that people did not have time to take pictures.

Three weeks ago I had my long-awaited 30th party - the party of my life! Fifty of my loved ones came up to Jukkasjärvi and Icehotel to celebrate me. Some of us already started on Friday with a visit to Kiruna to check out the ongoing city movement and ended with dinner at Icehotel. On Saturday it was the big day and already at lunch we started preparing to test the sound system, finish the table decorations and welcome everyone. So fun!!! Remember how I met friends in the area and became shocked that they were there and but of course so happy to meet them, even though I was the one who had invited them, haha.

At 17:30 we met outside Icehotel 365 and when I got there and saw how everyone was waiting for me, I was teared up. Hugged everyone and my plan was to have a small speach, but all I could say was "Hi! * Silence * Now we go in." HAHA! Worst. But has been told by several that there was a relief of sighing from the crowd, because no one wanted to start crying already there, hehe. Then we went into the enchanting world of ice and the welcome drink (which of course was in ice) and I presented one of my best friends Mi von Ahn who played two of her songs for us. Fantastic!!! Best voice I know. (check her out here!) After that we went together to the restaurant with sparklers.

I restaurangen hade jag gjort bordsplacering i form av kottar och lämnat ett litet handskrivet brev till alla eftersom jag var lite rädd för att jag inte skulle hinna prata så mycket med alla som jag önskade. Dessutom hade jag såklart en egen mini-tron. 
-----------------------------------------------------------------------------------------
In the restaurant I had made table seatings of pine cones and left a small handwritten letter to everyone because I was a little afraid that I wouldn't have time to speak as much to anyone as I wanted. And of course I had my own mini-throne.

Under middagen fick jag ett otroligt fint tal av min faster där hon jämförde mig med norrsken. Grät floder. Och min bästa kompis Fia, som jag känt sedan gymnasiet, hade kommit upp från Strängnäs och sjöng en jättefin och rolig sång - förstår inte hur hon vågade?! Fick även en helt fantastisk present från skytteföreningen jag är med i - titta!
-----------------------------------------------------------------------------------------
During the dinner, I got an wonderful speach by my aunt where she compared me to the northern lights. Cried rivers. And my best friend Fia, as I had known since the high school, came up from Strängnäs and sang a great and so fun song - can't understand how she dared ?! Also I got an amazing gift from the shooting association I'm in - look!

En revolver från 1840-talet - hur tufft?! Hade sagt till alla att jag inte ville ha några presenter, och om de ändå ville ge något så var det tvugna att ha gjort presenten själv. Föreningen fuskade lite där, men den fina lådan hade de gjort och dekorerat själva med min egen sigill. Så gulligt!
Fick så många fina presenter och om jag lite fräckt ska rangordna så kommer nog ljuslyktan som min faster och hennes man gjorde till mig av min farfars gamla skida på delad första plats med mina goda familjevänner och extra föräldrar som gjorde en fantastisk lampa av trä från en lada jag spenderade mycket tid i som barn. Nostalgikern i mig blev helt knäckt av dessa presenter, av glädje alltså! Men allra mest uppskattade jag helt ärligt att de tog sig tid att vara på plats. Och att så många gick all-in på temat Norrländska ambassaden även i sina klädval. Det var allt från hockeystjärnor som Börje Salming och Timrå, Pistvakt och renar och de två starkast lysande på bilden här nedanför, isprinsessan och norrskenet. Kommer leva på det här länge!
------------------------------------------------------------------------------------------
A revolver from the 1840s - how cool?! Had told everyone that I did not want any gifts, and if they still wanted to give me something, they had to had made the gift themselves. The association fussed a little there, but they had done and decorated the beautiful box with my own seal. So cute! Got so many nice gifts and if I'm a little cheeky, then the candleholder by my aunt and her husband made from my grandfather's old ski are in shared first place together with my close family friends and extra parents who made a fantastic lamp of wood from a lada I spent a lot of time in as a child. The nostalgic in me was completely cracked by those presents, so so glad! But, most of all, I appreciated that they all took the time to be in Jukkasjärvi with me. And that so many went all-in on the theme of the Northern Embassy even in their clothing choices. It was all from hockey stars like Börje Salming and Timrå, Pistvakt and reindeer and the two brightest in the picture below, the Ice Princess and the Northern ligths. Like a dream!

Min sista surprise på kvällen var när jag efter efterätten hade bjudit in Norrskensrytm. Hade bett dem att leva om ordentligt när de kom in, och de gjorde dem verkligen! Alla vände sig om när de plötsligt hörde trummor och sång från hallen, haha. Sedan blev det fullt ös och kvällen var igång på riktigt.
------------------------------------------------------------------------------------------
My last surprise in the evening was when I had invited Norrskensrytm in the afternoon. Had asked them to go nuts when they came in, and they really did! Everyone turned their head around when they suddenly heard drums and singing, haha. Then it became full party and the evening was on.

Slutligen vill jag säga att jag är så fruktansvärt lycklig över att jag vågade mig på att planera festen jag så länge drömt om. Och att det blev så bra! Min kompis har pratat om festen som mitt bröllop av misstag några gånger, haha. Tar det också som ett bra betyg.

Flera gånger var jag faktiskt i tankarna på att ställa in allt - särskilt när någon tackade nej... då tänkte jag "Klart att de inte vill komma. Jag är ju värdelös och skittråkig. Vem är jag som tror att det vill fira mig?" Så jag är så glad över att jag fortsatte trots monkeymind. Vi lever klyschigt nog bara en gång och vi borde fira varje födelsedag så här. Hade gjort om det varje år om jag kunde. Tack igen för att ni var med!
------------------------------------------------------------------------------------------
Finally, I would like to say that I am so happy that I dared to plan the party that I have dreamed of for so long. And that it was so good! My friend has talked about the party like it was my wedding by mistake a few times, haha. Again, I take that as a good grade.

Several times I was actually in the mind of cancel everything - especially when someone declined... then I thought "Of course, they dont want to come. I'm worthless and boring. Who am I who believe that they wants to celebrate me? " So I am so glad that I continued despite my monkey minds. We live only once and we should celebrate every birthday like this. Thank you again for being a part of it!

Kommentera gärna: