Header (1)

Om jag besökte Malören Lodge

Nytt år och förhoppningsvis nya möjligheter. Med försiktig optimism fortsätter vi därför nu vårt fiktiva resande genom Sverige.

Om det finns en ö menad för varje människa så måste väl ändå Malören vara min?
För när jag kollar på drönarbilden inför mitt besök upptäcker jag att ön är formad som ett E innehållandes ett G. Som i Emma Graméus. Det kan inte vara en slump!
Några andra som, av mer rimlig anledning, ser Malören som sin ö är Hanna och hennes man Patrik som sedan 2018 driver Malören Lodge. En verksamhet där de erbjuder båtresor från Kalix och boende med havsutsikt åt alla fyra väderstreck i form av dubbelrum och svit. Och dit ska jag nu!

"Nutidens Saltkråkan"
Eftersom jag inte kan ta mig ut på egen hand så bokade jag upphämtning vid hamnen i Erikören med deras båt Stella. Tre mil bort väntar “nutidens Saltkråkan” och långa sandstränder på mig. Malörens gamla fyr- och lotsplats sägs vara en av landets mest ensliga och säregna platser. “Ett annorlunda resmål för den som vill uppleva stillhet, naturupplevelser med historiska vingslag.” Sånt gillar vi ju!

I samma sekund vi når land slänger jag av mig skorna och hoppar i barfota. Havsvattnet når upp till anklarna. Snabbt försöker jag dra byxorna högre upp men inser att det är kört, byxbenen är redan blöta. Jag tänker att det är naturen som skämtsamt försöker säga mig att semestern nu startat och mina försök till att upprätthålla en städad image kan skalas av.

På en trasmatta utan några måsten
Jag visas till Lotsstugan där jag lägger min packning i ett av de sju dubbelrummen. På vägen ut igen stannar jag till vid en korg med en gullig uppmaning på en lapp. "Ta gärna trasmattor att sitta på". Stoppar en under armen och går ut för att upptäcka vad ön har att erbjuda. Passerar fyren på vägen och tycker mig se likheter med klocktornet i Kiruna…? Kan det vara så att arkitekten Gustaf Wickman inspirerats av fyrkonstruktören Gustaf von Heidenstam där under det tidiga 1900-talet? Vem vet.

Fortsätter ner till stranden och slänger ut den lånade trasmattan i sanden. En fågel flyger förbi. Kanske var det silvertärnan som Hanna berättade om? Tydligen är det många ornitologer som besöker ön just på grund av det rika fågellivet. Men också på grund av naturreservatets unika växtliv med strandvial och strandviva. Kanske måste leta rätt på dem sen, men just nu är jag rätt nöjd med att bara sitta här och filura lite. Låta tankarna fladdra förbi.

Kanske satt någon av fiskarbönder från Karlö eller fiskardrängarna från Torneå på samma plats och funderade på något under 1700-talet när Strömmingfisket hade sina guldår på ön? Eller professor Jöns Jacob Svanberg där i början på 1800-talet när han försökte fastställa jordens form från observatoriet bredvid kyrkan? Och nu sitter lilla jag här och längtar till förrätten, löjrom!

Vill du veta mer? Här hittar du mer information.
Hemsida: Malören Lodge
Instagram:  malorenlodge
Facebook: malorenlodge

Foto: Peter Rosén, Lappland Media
Foto: Peter Rosén, Lappland Media
Foto: Peter Rosén, Lappland Media
Foto: Peter Rosén, Lappland Media
Foto: Peter Rosén, Lappland Media
Foto: Peter Rosén, Lappland Media

Kommentera gärna: